Vad anses som könsdiskriminerande marknadsföring?

Vad anses som könsdiskriminerande marknadsföring? Sverige är ett land som har gjort stora framsteg när det gäller jämlikhet och lika rättigheter jämfört med många andra nationer. Men det finns fortfarande områden som behöver förbättras och utvecklas. En av dessa är reklambranschen, där det finns en historia av könsdiskriminering. På senare år har det införts flera lagar och regler för att förhindra diskriminering i reklam, men det finns fortfarande arbete att göra för att säkerställa att alla representeras och representeras på ett rättvist och inkluderande sätt i reklam. Det är viktigt att fortsätta arbeta för att skapa en mer jämlik och rättvis reklambransch som speglar och respekterar alla medborgare i Sverige.

Men vad är könsdiskriminerande marknadsföring egentligen?

Ett klassiskt exempel är fälg-reklam som ”utsmyckas” med lättklädda eller till och med nakna kvinnor för att dra till sig blickar menar experten Jorge Castro.

Inte alltid solklart

Könsdiskriminerande marknadsföring är ett begrepp som beskriver en form av marknadsföring där personer objektifieras – och stereotyper relaterade till deras genus används för att sälja en vara eller tjänst. Det är en form av marknadsföring som kan vara sårande och kränkande för många människor. Ett klassiskt exempel är bilreklam där lättklädda eller nakna kvinnor används för att dra till sig blickar och sälja bilen. Detta är ett exempel på hur man använder diskriminerande och objektifierande bilder av kvinnor för att sälja en produkt.

Könsdiskriminering i reklam är ett allvarligt problem som påverkar många människor. Varje år rapporteras det många fall av diskriminerande reklam till Reklamombudsmannen. Dessa fall kan variera i svårighetsgrad, från tydligt könsdiskriminerande reklam som exemplet med nakna kvinnor och bilar, till mer subtila fall som reklam för barnkläder där föräldrar uppmanas att välja färger baserat på barnens kön.

Vanliga missförstånd

Det finns ett vanligt missförstånd när det gäller könsdiskriminerande marknadsföring som innebär att sexighet är helt förbjuden i reklam. Men så är inte fallet, det är tillåtet att visa sensualitet eller skönhet i en naturlig situation, så länge det är relevant för det som säljs. Som till exempel, att visa ett par som flirtar med varandra i en reklam för en dejtingtjänst eller manliga och kvinnliga modeller som visar kläder eller skönhetsprodukter. Men om kläderna eller skönhetsprodukterna marknadsförs med ett budskap som ”en parfym för en kvinna som vill hitta en man” då kommer reklamen sannolikt att hamna på Reklamombudsmannens bord.

Källa:
https://www.nytimes.com/2021/08/26/us/marketing-industry-sexism-brandsplaining.html